Martin Norberg

För att besvara grodan bolls funderingar och kanske många andras så tänkte jag gå igenom dessa träningsvarianter.

A1:
-Den lugnaste träningsformen vi skidåkare genomför och definitivt den träningen som utgör störst del totalt av all träningstid.
-Utförs medelst skidor, rullskidor, cykel, löpning, stavgång osv.. Man kan variera sig mycket.
-Man ligger på en låg puls, ca 65-80% av maxpuls (130-160 för mig). Pratfart brukar man säga, ska inte vara jobbigt att springa och prata med varandra samtidigt.
-Tidsmässigt kan passen vara från 1.30 upp till flera flera timmar beroende på om man vill köra ett riktigt långpass vilket man tyvär inte gör allt för ofta. Oftast stannar klockan på runt 2h.
-Tanken bakom denna träningsintensitet är att stärka leder och muskler, öka kapilläriseringen (enkelt sagt fler blodådror vilket gör det lättare för syret att transportera sig genom kroppen till din specifika muskelcell) och sist men inte minst öka blodvolymen i kroppen. Samtidigt fungerar dessa pass riktigt bra när man är sliten efter hårdare intervallpass (a3), man sköljer igenom kroppen på slaggprodukter och rensar bort mjölksyran som finns.
Här kan man chillsnacka å tramsa lite, Julius bland andra brukar vara magisk på att tramsa när passen sträcker sig över 2 timmar. Riktigt underhållande faktiskt, samtidigt som det får tiden att gå fortare =)

A2:
 -Detta kör jag nästan aldrig.. Tror jag har genomfört ETT, endast ett pass av denna typ sen jag började skidgymnasiet. Och det var i somras. Körde rullsk-skate 30 min a1 uppvärmning, 30 min a2, 30 min a1 "avåkning".
-Syftet är nog ungefär detsamma som a1-träningen men att man försöker påskynda alltihop litegranna lixom, tyvärr så tycker jag att man blir mer sliten än vad det ger i uppbyggnad. Därför håller jag mig borta från detta i så hög grad jag bara kan!
-Puls ligger mellan 80-90% av max (ca 160-180 för mig). Här börjar man bli lite anfådd, får svårt att prata utan att ta långa pauser för att andas.
Tråkigt, drygt och obekvämt att köra a2.. Man vill bara få det bortgjort lixom.

A3:
-Denna träning som i stor grad gör en skidåkare skulle jag vilja säga. Här ligger puls från 90-95%+, detta som härdar psyket och samtidigt bryter ned kroppen ordentligt. Ju mer man bryter ner sig(nästan) desto mer kan kroppen superkompensera (bygga upp) och på så sätt blir man bättre och bättre.
-Passen brukar oftast bestå av a1 uppvärmning i 30 min, sedan intervaller i 30 min aktivt hög puls, och avåkning a1 följt efter det.
-Ofta ligger man på mjölksyratröskel när man kör a3 intervaller. Tanken är att man ska skjuta undan mjölksyran, dvs att tröskeln ska hamna på högre och högre pulser. På så sätt kan man färdas snabbare utan att bli STUUUM. 
Rolig träningsform när det går bra och man känner att man kan pressa hjärtat utan att syran sätter stopp allt för tidigt. Såklart ska det svida och svettet spruta så man vet att man lever!

 
Allt detta är väldigt enkelt förklarat. Anmärk gärna om ni hittar någonting som ser tokigt ut eller fråga om det är någonting ni undrar över! Kul med frågor.. Då får man testa sig själv, ta en liten funderare... "vänta nu varför gör jag det här egentligen". Det är ju så att det ska finnas ett syfte och en tanke bakom varje pass, en möjlighet att bli bättre varje gång. Tyvär glömmer man bort att tänka i dessa banor väldigt ofta, de bästa passen är ofta dom man är fokuserad och taggad på, samtidigt som man vet VARFÖR man gör det!